En ny väg
Jodå.. Jag gick och hämtade kikaren. Denna gången tog jag den snabbaste och enklaste vägen vilket var genom att först gå på stigen från Laggemosseparkeringen och sen vika av ut mot mossen där det gamla fågeltornet står. Hämtar kikaren och känner mig grymt nöjd men usch vad skönt det är ute på mossen. Solen skiner, säkert 5 plusgrader i solen och helt vindstilla. Jag sätter mig mitt ute på mossen intill en klen björk och bara njuter. Sitter där ett tag, ringer och pratar med Tomas och sen går jag tillbaka till bilen igen som står parkerad på parkeringen. Jag hade ju pratat med Kent dagen innan och frågat om diabasbrottet och även Tomas tyckte jag skulle gå dit när jag pratade med han i telefonen. Men först åkte jag till Flo klev. Den uppfarten där jag normalt åker upp och ned från berget. Finns en finfin utkiksplats där och jag skulle spana av en mosse som ligger nedanför bergen. Den ligger väldigt tråkigt utan någon skog intill och halva mossen är utdikad… Men ena halvan ser riktigt öppen och fin ut.
Tar mig tillbaka och ställer bilen vid bommen till diabasbrottsvägen. Det står ingen skylt eller något liknande vid den bommen så jag vet inte vad jag ska kalla vägen. De flesta vägar på berget har ju en skylt vid sig där det står vart man kommer. Men inte här. Jag går hur som helst in och vägen är väldigt kuperad och det tar en liten stund att komma fram till diabasbrottet. Vägen dit är inte det minsta fin då man på båda sidor har gamla hyggen som nu består i 2-3 meter höga träd som bildar en vägg på varje sida om vägen. Här fanns det visst under 80-talet väldigt mycket djur då hyggena var öppna, det finns det säkert nu med men man ser dom ju inte 
Kommer fram och ser en fantastisk utsikt. Det stupar nästan rakt ned och längst ned ser man den gamla vägen som användes för att frakta all sten man tog. Nedanför går också stora vägen och det är mindre exotiskt att höra alla bilar. Det är heller inte så fint men man ser väldigt långt. Jag tar en kaffe och en banan och en korp kommer förbiflygande. Den sätter sig i toppen av ett träd och börjar genast prata. Jag kan inte härma korpar, finns ju dom som kan men jag har inte förstått hur man gör. Men jag lyssnar noga och försöker förstå. Först gör jag inte det men av någon anledning går jag därifrån ganska snabbt och känner mig lite ful när korpen pratar så fint. Men nu i efterhand förstår jag vad den ville. Den ville jag skulle gå för på vägen tillbaka så ser jag en sparvuggla sittandes i en liten gran. Får en fin observation av den i kikaren men när jag ska fotografera flyger den sin väg. Jag försöker leta efter den men hittar den inte. Lockar på den i säkert 20 minuter men inte ens ett svar. Men jag är glad ändå. Den andra sparvugglan jag ser någonsin och jag såg den riktigt klart och tydligt i kikaren. Mycket fina är dom. Ringer Tomas och han blir givetvis mycket glad åt upptäckten och han ska ju upp på söndagen så då ska han lyssna efter den säger han.
Väl tillbaka till bilen så åker jag mot By klev där jag tittar efter strömstaren, jag ser den men han vill inte vara med på bild så jag fortsätter min färd mot Kållandsö där jag ska leta rådjur i det fina solljuset…
Det blev inga bilder från turen men jag har ju utforskat en ny väg/plats och fick två väldigt fina möten då jag gjorde det 
mvh // Johannes
Alltid lika trevligt att läsa om din bravader Johannes!
Visst är det skönt att kunna njuta av en fin promenad med underbara möten med djur utan att känna att det var misslyckat för man fick dom inte på bild. Ibland känns det som om man missar naturupplevelsen för man har kameran i ansiktet som ett filter och kollar på vad som hände när man väl är hemma, inte då man är ute.
Det är trevligt att läsa om dina promenader och upplevelser. Du skriver bra, jag kan se hur det ser ut.
//Hälsningar Sonja