Orrspelsrapport

Då har man varit på ännu ett orrspel. Ett orrspel som även denna gång skulle visa sig bjuda på mer än orrar… Uppstigning klockan 02.00 i natt. Det var lite kämpigt men då jag jobbat förmiddag var jag invand vid tidiga mornar och somnade vid 20.30 igår kväll…

Tomas skulle med på orrspelet så han mötte jag vid parkeringen som vanligt och det var en ovanligt klar och stilla natt. Det har ju varit både klart och stilla ganska länge nu men idag var det nog klarast och mest stilla av alla mornar. Inte ett ljud hördes och medans vi gick där på stigen i mörkret med våra ficklampor gick vi och småpratade utan att lägga märke till något annat. Men när vi kommit en bit, nästan framme där man ska svänga av ut på mossen så ligger det en stor hög med fjädrar på stigen. Det är massa dunfjädrar och en och annan ”vanlig” fjäder. Det syns tydligt, och med tanke på omgivningarna att det är från en orre. En orre mindre alltså och nervositeten stiger då jag bara haft två orrar nere på spelet denna vår. Ska det bara bli en nu, 50 % borta ?

Väl framme i gömslet och installerade på plats så hinner vi inte släcka och bli tysta föränn vi hör det första ljudet, men inte från orre. Ho……. Ho….. Långt borta mot bergskanten hör man ett svagt hoande. Ho….. Ho……. Hade det varit någon annan fågel i farten hade man inte hört det så långt bort är det.. En uggla, min första tanke går till berguven men det kan också vara hornugglan enligt Tomas. Det är svårt att höra när det är så långt borta, men på något sätt var det hela spänningen… Ho….. Ho……. Ho…….

Det är frostigt och kallt. Vi har dragigt ned större delen av det stora fönster framför oss. Jag är lite nervös att orrarna ska märka oss men vi sitter tysta, och stilla och det är ju mörkt inne i gömslet.. Kallt också. Speciellt om fötterna.. Man får vicka så gott det går på ben och tår..

Vi behöver inte sitta mer än någon halvtimme föränn vi hör det första orrväsandet bort i skogskanten. Ca 04.00 börjar dom, en timme tidigare än för två veckor sedan. Innan dess flög en morkulla över gömslet, väldigt nära och gässen låter såklart bortifrån fågelsjön… Det dröjjer inte länge föränn det exploderar. Min nervositet över att det bara ska vara en orre där visar sig inte behövas. Det bubblar och väser överallt. Jag vet att dom inte kan bubbla och väsa samtidigt men på båda sidor om tältet både väser och bubblar det så det är minst tre, kanske fyra orrar runt oss. De flyger runt och rör sig mycket. Säkerligen en höna som är nere som dom följer. Ibland är de så nära så att vingarna nästan slår emot gömslets tunna väggar och lite då och då sätter sig en orre i närmsta träd bakom gömslet och börjar bubbla. Det är så högt ljud att man nästan glömmer att andas.. Tillsammans med alla ängspiplärkor, gäss, gräsänder och allt vad det nu rör sig runt och kvittar bildar det nästan rundgång i huvudet och man vet inte riktigt vart man är.. Speciellt inte när orrarna flyger runt som tokar..

Det blir paus, orrarna måste hämta andan och jag tar mig en smörgås och gör likadant. Hämtar andan alltså… Det här kan bli bra tänker jag, det börjar ljusna och nu vill jag ha tillbaka alla orrar fightandes på spelplatsen framför mig.. Efter ett tag börjar det bubbla och ha sig lite överallt.. Att dömma av ljuden så är tre orrar med i leken igen. De sitter någonstans runt gömslet en bra stund innan den första orren flyger och sätter sig en bit från spelplatsen. Men inte helt, det är en bit till vänster snett bakom en myrtall, ja för mig alltså. Tomas får orren precis bakom myrtallen och verkar helt plötsligt vilja ut och såga i det kalla vädret….

Han går omkring där, bubblar och väser ganska fint uppe på en tuva. Trädet i förgrunden är till vänster om honom och jag vill inte ha med det, det blir inte fint så jag får komponera och försöka ta bilderna när han ställer sig och tittar åt vänster eller rakt fram.. Han hoppar åt sidan ett par gånger vilket underlättar så jag får till några bilder, där dom enligt mig själv blir bättre än alla förra gången… Det är svårt att ”framkalla” bilderna tycker jag. Svåra och konstiga ljusförhållanden med frostvit mark, solljus och konstiga fågelfärger.. Men så här blev det, för nu i alla fall…

Det är svårt att vara kreativ och tänka annorlunda när man sitter där. Dom är ju ofta på samma ställe en längre tid och är det ingen annan tupp på samma ställe så blir det inte heller någon fajt. Jag försöker fånga dom i lite olika poseringar, komponera så bra som möjligt och försöka vara med om något speciellt skulle hända… Försöka jobba med miljön runt och få med myrkänslan även att fågeln ska komma fram bra… Det är synd att bilderna inte låter, för jädrar i min låda då hade denna bloggen fått db-gräns.. För det låter verkligen om dom, både när dom bubblar och väser. Återigen kan ni se skillnaden på kroppsform när dom väser och bubblar. Bilden överst väser han på och bilden näst längst upp så bubblar han…

Nu väntade jag på att de skulle stöta samman på spelplatsen. Men inget händer. Plötsligt så sätter sig en tupp bakom gömslet igen och låter sådär dunderhögt för att sedan flyga ned en vid spelplatsen men det blir aldrig något där. Dom rör sig väldigt konstigt orrarna och är inte alls stationära som förut.. Dom hoppar runt lite överallt men aldrig så nära som vid bilderna nedan utan längre bort. Sätter dom sig bra kan man försöka få någon fin miljöbild men det är svårt, ofta är det något störande träd i förgrunden, dålig bakgrund eller liknande. Men ibland lyckas det lite i alla fall…

Plötsligt ser Tomas en större brun fågel landa en bit bort på mossen. Det måste vara en höna. Dom är så kamouflerade att det i princip aldrig går att se dom om dom inte sitter väldigt öppet och fint… Det är ju ”hönöveckan” nu så det innebär ju att det ska komma ned hönor till spelen. Det är också därför som inte tupparna är stationära på spelplatsen utan de försöker följa hönan och vara runt henne…

De håller på och flyger omkring lite på myren de två orrarna, en tredje orre sitter bakom tältet borta i skogskanten och bubblar. Den är aldrig nere utan verkar mer vara en hangaround.. Plötsligt flyger hönan upp och drar en bit bort till höger. Jag ser vart hon landar, hon sticker upp huvudet en liten stund och sen är hon borta. Det är precis omöjligt att se dom om dom kurar ihop sig. Fruktansvärt kamouflerade… Den ena tuppen är nu där och springer omkring och den andra sitter på ett träd en bit bort och klagar…

Sen håller det faktiskt på så resten av tiden. De flyger runt lite överallt, eller de och de. Mest den tuppen som inte är där hönan landade. Båda jag och Tomas försöker oss på att fånga den när den flyger men ruggigt vad svårt det är. Tomas verkar lyckas riktigt bra ett par gånger och jag får väl till någon halv sådär. De lyckas alltid flyga när jag lutar mig bakåt för att sträcka lite på mig

Får till några bilder som blir ok i alla fall. En när den flyger vilket jag gjorde till svartvit och så några miljöbilder i färg. Gjorde också en dubbelexponering i kameran när den satt på en stor fin myrtall

Vi är nästan på gång att ge oss iväg ur vår lilla ”stuga” när Tomas plötsligt får upp pulsen och säger glatt och pekar… En räv

Det går en räv ute på myren. Det gjorde det förra våren med när jag satt i gömslet, fick då ingen bra bild på den men upplevelsen var enorm. Nu skulle jag kanske få uppleva det igen om den bara visade sig. Där är den.. Den går där ute på myren längs med trädridån där den stora viltstigen finns. Följer den med kameran som låter klick klick klick. Det är alldeles för rörigt, långt bort och tätt för att få till något användbart men vilken upplevelse och det är det som bilderna ska vara till för att minnas.. Den går mot den ena orrtuppen som nästan har lagt av nu och både jag och Tomas får faktiskt en bild med både orrtuppen och räven på bild. Men det är ju en bra bit bort och starkt solsken men ändå. Vilken upplevelse. Denna våren också… Nu är det inte bilden där både tuppen räven syns jag visar, för den blev inget att ha…. Men ändå

Som avslutning innan vi verkligen får tummen ur och går ut ur gömslet så får vi se ett par kronvilt gå längst bort i skogskanten och en ängspiplärka hälsar på i ett träd framför gömslet…Men det är inte slut på överaskningar. När vi gått ut ur gömslet hittar Tomas en hög med fjädrar alldeles bakom gömslet. Det är orrtuppsfjädrar, inte dun som vid stigen utan nu är det större fjädrar, bland annat fyra stycken sjärtfjädrar, de där krokiga sakerna. Tre är i fint skick och dom får hänga med hem som en souvenir och nu var även lite mer detektivarbete klart. På grund av att inte fjädrarna är av utan mer utdragna och hela så kan man dra slutsatsen att det är en rovfågel som har tagigt orrtuppen, troligtvis igår förmiddag. En räv hade börjat bita av fjädrarna och det hade synts.. Fågeln har troligtvis blivit störd eller av annan anledning velat flytta på sig så då har den flygigt med sitt byte (orrtupp) till stigen där den fortsatt att plocka av fjädrarna och vad som sen hänt är oklart.. Troligtvis flugen med någonstans för att ätas upp….

Det var ännu en morgon som heter duga… Fruktansvärt trevligt och vilken utdelning… IGEN

Mvh // Johannes

Ps. Jag ber om ursäkt för den långa texten, men ni brukar ju inte klaga

~ av Johannes Glännman den april 25, 2009.