En vandring i värmen

Pust det är varmt. Fläkten här i vardagsrummet är i full gång och alla fönster är öppna. Tiger orkar inte ligga i knät mer än några minuter….

Varmt var det också i natt. När jag åkte hemifrån, vid 02.20 ungefär, så var det 16 grader. Det blir inga dimmor då trots att blåsten för tillfället hade lugnat sig. Tomas ringer jag när jag är en bit från Tre Älgar, bensinmacken och restaurangen en bit från Hunne och Halleberg. Vi ska mötas och ta en tur tillsammans och gör så vid Flo Klev. Vid Västerby mad, ett litet hygge vid en myr får vi se en grupp kronvilt och när vi stannat bilarna och gått ut för att kika även en älgtjur. Ingen bamse, 4 taggar kanske, svårt att se i mörkret. Rådjuren skäller i skogarna och två bilar med ungdomar i åker förbi oss. Dom ser inte älgen..

Nästa stopp blir vid Alsjön. Vi ska ut på myren som jag var på förra helgen. Det blåser dock lite knepigt just nu så vi får välja att gå på från början. Det gör inget, Alsjön är fantastisk och här finns bäver, som i alla andra vatten på berget känns det numera som. De förökar sig med väldig kraft. Ingen dimma och ingen bäver dock. Bara några fiskar som plaskar till efter insekterna på ytan. Vi går längs med sjön, förbi de båda två smågölarna och ut på mossen. Tranorna trumpetar från kärren och göken gal ett par gånger… Det är varmt, jag vet inte varför jag tog på mig fleecen ovanför skjortan men det blir lite kyligare när man sitter still och det blåser….

En bit ut på mossen så flyger två tranor lågt ovanför våra huvuden.Vi går längs med de gamla torvgravarna. Inget djur i sikte någonstans alls. Vi svänger av och går till en av kronviltets favoritbadplatser. Inte ett djur i sikte och inget hörs. Dags att gå upp och kolla till sångsvansfamiljen som jag och Björk upptäckte förra helgen då. Det är ju inte långt till det vattnet och efter en liten promenad så är vi där, så är även sångsvanarna.

Dock så ser jag ingen svanunge… Den visar sig inte på hela tiden vi är där. Jag har såklart ingen aning om ifall den lever eller inte, den kanske har blivit räv eller gäddmat. Vad vet jag. Dock så var föräldrarna väldigt stationära och vistades bara i samma område i vattnet hela tiden så vi spekulerade lite och svanungen kanske ligger där i vegetationen någonstans…

Lite knipor och gräsänder flygeromkring tillsammans med några sädesärlor som verkar gilla de tre träden jag tog kort på förra gången… Vi bestämmer oss för en fika och kaffet med en macka och en banan åker fram. Det är hemskt skönt att sitta där i skuggan och fika, för nu har solen gått upp men det har även börjat fläkta lite mer…

Vi bestämmer, eller jag frågar om vi inte ska följa vattnet och se om min teori om att bävern har dämt upp stämmer. Det är ju nämligen så att många många träd står under vatten just nu och det ser högt ut… Efter en liten stund så kommer vi fram till en monsterhydda i alla fall. Nu vet ju inte jag hur stora bäverhyddor kan vara men denna är lätt störst av de jag sett. Efter ytterligare en liten stund så kommer vi fram till det dike som numera är uppdämt av bävern. Ungefär en meter nivåskillnad är det. Jag berömmer bävern. Den har lagat det som människan en gång förstörde…. Det är bara bra med mera vatten på myren så den inte torkar ut och växer igen…

Bävern syns aldrig till. Inget annat heller för delen, föränn, när vi är på väg tillbaka över myren längs med kronviltets favoritdammar svänger av och plötsligt, när vinden ligger rakt i ansiktet på oss får se två röda saker i en glänta bland träden. En rävmamma med en unge. Ungen är så liten att man mest ser öronen sticka upp då och då. De ser ut att ha det riktigt gott i solen och modern slickar valpen gott om pälsen…

Dom har inte upptäckt oss, de har fullt upp med annat.. De velar omkring där i gläntan…. Eller ja, upptäckts oss har egentligen modern gjort, men vet inte om att vi är vi. Vi ser väl ut som vilka träd som helst kanske. Vi står och tittar på dom en stund. Jag försöker läsa av vart de är på väg eller vad som ska hända. Vi går lite närmare, vi gör väl något läte så räven vill väl se vad det är. Hon, jag antar i alla fall att det är modern, ställer sig upp på bakbenen likt en björn. Väldig väldigt söt är den…

De förstår fortfarande inte att vi är livsfarliga människor med hårda kameror utan fortsätter med sin njutarstund i gläntan… Tyvärr får jag inget på valpen, eller ja den är ju där i vegetationen men syns inte… Men här kan man riktigt se hur räven kisar med ögonen mot solen..

Det är för mig första gången jag ser rävvalpar. Det är otroligt lyckosamt för mig att stå där med kameran på stativet och titta på de två när de njuter i solen. Frågan är om dom eller jag njuter mest. Jag är svettig och varm men vad gör det när man får vara med om något sådant här ?

Det verkar som om de är på väg in mot träden och vattnet. Jag har min buttolo med mig, frågar Tomas om vi ska prova att göra ett par rådjursläten. Räven ställer sig direkt på bakbenen en gång till likt den slagbjörn den tror den är…

Nu är det bara en sak kvar, nu ska den bevisa att den inte bara är fin utan väldigt smart. Den rundar oss för att komma bakom oss och får på så sätt vinden i ansiktet istället för ryggen. Det luktade tydligen inte vidare gott med människa och då vi är upptäckta så går vi raskt därifrån så vi inte stör familjen mer….

På vägen tillbaka får vi en kronhind och senare även ett par rådjur. Hittar även en flock mindre hackspettar. Troligen en familj för de flyger runt och ger varandra mat ser det ut som. Även spår av uggla ser vi men inte själva ugglorna….

Nu sitter jag hemma, har varit hos mor och ätit mat och fått jordgubbar till efterrätt. Det var gott det efter en lång varm tur….

mvh // Johannes

~ av Johannes Glännman den juni 27, 2009.